Drömmen
För en gångs skull drömmer jag om någon sorts framtid igen. Ett scenario (som bara är ett av många, men lik väl) där jag är lycklig i min livssituation. Jag pratade med en kompis och beskrev lite skämtsamt min dröm så här;
"Ah men en skulle ju inte klaga på att träffa någon soft Straight Edge-punkare som var vegan och ville bo ute i skogen och odla potatis och frita höns och grejer. Lite sådär vid en sjö. Han får ju gärna ha en septumpiercing och crustnacke också. Så kan vi avla massa små frihetliga socialister och leva hippieliv tillsammans!"
Det krävs väl mer men lite får en ju dörmma. Haha. Nej, jag har ingen typ men vissa saker skulle jag verkligen önska klaffar med en eventuell framtida partner och det blir allt tydligare för mig för varje år. Vissa värderingar är viktiga för mig, så passa att det nästan är omöjligt för mig att tänka mig leva med någon som inte delar dem. Att skaffa barn med en omnivor känns nästan otänkbart (även om en så klart aldrig kan veta vad som händer i framtiden). Jag tror inte många förstår vad det innebär för en själv som etisk vegan att vilka uppfostra sina barn att leva cruelty free och utan att tvinga in dem i köttnorm och liknande men ha en partner som inte delar ens värderingar på den punkten. Jag ser allt för ofta kompromisser med viktiga värderingar mellan två föräldrar där det sliter sig. Ofta i och med separation och delad vårdnad ser jag problem. Mardrömmen. Nej tack.
"Ah men en skulle ju inte klaga på att träffa någon soft Straight Edge-punkare som var vegan och ville bo ute i skogen och odla potatis och frita höns och grejer. Lite sådär vid en sjö. Han får ju gärna ha en septumpiercing och crustnacke också. Så kan vi avla massa små frihetliga socialister och leva hippieliv tillsammans!"
Det krävs väl mer men lite får en ju dörmma. Haha. Nej, jag har ingen typ men vissa saker skulle jag verkligen önska klaffar med en eventuell framtida partner och det blir allt tydligare för mig för varje år. Vissa värderingar är viktiga för mig, så passa att det nästan är omöjligt för mig att tänka mig leva med någon som inte delar dem. Att skaffa barn med en omnivor känns nästan otänkbart (även om en så klart aldrig kan veta vad som händer i framtiden). Jag tror inte många förstår vad det innebär för en själv som etisk vegan att vilka uppfostra sina barn att leva cruelty free och utan att tvinga in dem i köttnorm och liknande men ha en partner som inte delar ens värderingar på den punkten. Jag ser allt för ofta kompromisser med viktiga värderingar mellan två föräldrar där det sliter sig. Ofta i och med separation och delad vårdnad ser jag problem. Mardrömmen. Nej tack.
