Semiförbannad

Men det jobbigaste är ändå att jag säjlv känner av den långt innan alla nyårslöften kommer igång. Att jag gått upp i vikt under julen och har PMS och har samlat på mig en massa vatten hjälper inte. Det är hemskt att jag, som bara har lite "trivselkilon" ska känna så här. Jag ses inte som tjock, jag lider inte av de fördomar och den diskriminering som tjocka människor får utstå. Ändå känner jag ångest och självhat. Det är viktigt det som fettaktivister av olika slag gör. Det är mycket snack om att de förespråkar ett skadligt och osunt ideal, uppmuntrar till fetma och överätning m.m. Men det handlar ju för fan inte om det. Det handlar om att normalisera kroppar som finns där, som är en realitet och för fan inte alls nödvändigtvis innebär allt det som dessa kroppar och de som äger dessa kroppar tillskrivs; lathet, ohälsa, dålig självdiciplin och allt vad det är. Försstår ni inte att detta svartvita tänkande bland människor och bilden av den smala som den sunda och goda vs. den tjocka som den farliga, sjukliga är negativ. Det finns otroligt många smala ohälsosamma kroppar och detta ideal om något är skadligt. Men poängen ligger inte ens i detta. ALLA kroppar ska accepteras och representeras. Ingen kropp ska skammas. Den tjocka kroppen är dock utsatt för förtryck jämfört med den smala kroppen som lyfts upp som ett ideal (oavsett om vissa smala personer också känner sig utsatta av olika saker bär de ändå i någon mån en kropp som accepteras på ett helt annat sätt och inte kritiseras på det sätt som tjocka kroppar gör).

Detta till trots, trots att jag bär en normalsmal kropp (more or less) känner jag mig äcklig och fel. Det är helt sjukt. Denna tid är jobbig för många människor. Tänk på det.