Semiförbannad

Fokuserar mest på veganism, djurrätt och sökandet efter förändring.

"Så får du mig att känna"

Publicerad 2016-01-15 18:58:15 i Rasism,

MetroTV har gjort en serie där de lyfter människor som upplever förtryck och fördomar och deras berättelser. Det är beyond superviktigt att ta del av sånt här. I detta klipp är min kompis med och berättar om hennes upplevelser och jag är så stolt över henne och de andra deltagarna. Jag kan inte ens börja föreställa mig hur det känns att utsättas för det de utsätts för hela tiden, men jag är så tacksam för att jag får ta del av deras perspektiv.

Det vi får ta del av är ett perspektiv vi aldrig kan skaffa oss själva. Vi kan inte bara gissa oss till saker utan vi måste lära oss att lyssna och där efter tänka efter hur vi själva tänker och beter oss. Vi har nämligen alla förutfattade meningar och är en del av det förtryck andra upplever (vi i detta fall är ju generellt vita västerländska människor som har div. privilegier i och med vår hudfärg).

Även om vi upplever oss själv och gärna ser oss själva som goda antirasister och så vidare är vi alla en del av detta, och vi kan bara försöka kolla oss själva och förändra, vara medvetna om vår del av förtrycken och försöka lyfta fram och förändra.

Varför tänker du kanske automatiskt att en kvinna av asiatiskt ursprung med en vit äldre man är i någon form av intim relation med honom, och varför tänker du kanske att det är synd om henne (eller till och med äckligt) för att han kanske på något vis "hämtat" henne från Thailand för att ha en fru som tar hand om honom? Det finns massa exempel på detta, saker de flesta av oss ibland tänker eller kommer på oss själv associera olika utseenden m.m. till.

Här kan ni se klippet http://www.metro.se/sa-far-du-mig-att-kanna/maria-29-man-tror-att-jag-ar-prostituerad-fragar-vad-jag-kostar/EVHolB!6YRJKhyn5drI/ (länk kommer snart, sorry, mobilen vägrar att samarbeta).

Vad fan folk, vad gör nu egentligen?

Publicerad 2015-11-14 20:14:00 i Rasism, Samhälle,



Jag undrar hur många av dessa människor som ens märkt av händelsena i Beirut för bara några dagar sedan? Jag såg ingen folkstorm av hat eller kärlek (vilket som) på FB då inte. Inga diskussioner. Nu brinner allas väggar av empati för de drabbade i Paris, eller avsky mot IS. Samma organisation som stod bakom attentaten i Beirut. Logic, there is non.
 

Irrspår i den så kallade "debatten" om flyktingar

Publicerad 2015-10-11 16:34:00 i Rasism, Samhälle,

Jag ser titt som tätt en hel del tyckare som verkar missa en hel del när det kommer till det här med flykt och flyktingar. En uppfattning verkar finnas om att dessa människor är totalt utblottade från början, totalt väsensskilda från oss. Tror folk att dessa människor lever i en värld där lerhyttor och ryttarbud är den samhällsstandard som råder? Konstant tycker jag mig stöta på folk som yttrar misstänksamhet mot flyktingar baserat på att de exempelvis har tillgång till en mobiltelefon, en Ipad eller liknande. Detta är ju tydligen helt förskräckligt och ett bevis för att dessa människor bara vill komma åt vår välfärd och allt vad folk fått för sig. Folk verkar totalt ha missat att dessa människor är precis som vi är. De kommer från alla möjliga socioekonomiska förhållanden, har arbeten, utbildning, karriärer och världsliga, matriella tillhörigheter precis som du och jag. 

Om det blev krig där du bor, skulle du verkligen lämna din telefon hemma på bordet? Det är för många den enda länken till familj, nyheter och omvärlden i stort. Jag skulle då i alla fall hålla hårt i min telefon ska jag säga. Dessa människor flyr för att de är i fara, från krigsdrabbade områden och förtryck. Det är det ENDA relevanta. Deras bakgrund ekonomiskt, klassmässigt och socioekonomiskt är helt irrelevant. 

Den här typen av resonemang är skrämmande ignorant och farlig. Låt inte era förutfattade meningar styra över er solidaritet. Om det behövs, så försök tänka dig in i situationen utifrån dig själv. Det är krig och hela in familj är i fara, geriallgrupper och terrororganisationer rör sig allt närmare och mördar alla i deras väg, civila eller ej. Ditt hur bombas och din familj splittras. Du har ingenstans att ta vägen, inga val längre. Du kommer från precis samma bakgrund, samma sammanhang, samma jobb, samma hus, samma allt som du har nu men allt störtar i en oändlig nedåtgående spiral. Vad gör du? Det går så klart inte att förstå skräcken i en sån här situation, men det kan vara värt att i alla fall ge det en fundering. Kanske öppnar det era ögon om än bara lite och hjälper er att släppa lite på fördomarna och ge empatin en chans att kika fram.
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela