Semiförbannad

Fokuserar mest på veganism, djurrätt och sökandet efter förändring.

Jahapp, då blev jag ledig idag ändå

Publicerad 2016-01-01 08:11:44 i Allmänt, Life, Personligt,

Jag skulle ha jobbet idag men så blev det inte. På väg till jobbet kom jag på att jag nog missat att friskanmäla mig dagen innan så jag fick vända när jag kom till jobbet, helt enkelt. Jag har ingen karensdag idag i alla fall, så jag får väl 80 % av lönen eller så. Det känns tråkigt för jag hade sett fram emot att jobba idag (låter helt sjukt, I know) och jag missade större delen av nyårsfirandet igår för att jag skulle ha jobbet idag (trodde jag). Men det är inte 'all bad' eftersom jag inte är bakis, kom upp i tid, i alla fall får lite betalt och så. Men det är storhelg så det är ändå mycket pengar som försvinner. Jag måste verkligen hålla mig frisk nu, det här går inte. Min inneboende flyttar dessutom ut i slutet på februari så då ökar mina omkostnader med 3000 kronor. Jag måste alltså få in mer pengar än jag oftast får just nu. Men allt löser sig.

Jag själv försöker hitta en ny lägenhet också. Jag har span på en tvåa i Eriksberg jag verkligen hoppas på. Jag står på köplats fyra (senast jag kollade) så än så länge har jag i alla fall en realistisk chans. Lägenheten har balkong, vilket jag vet att katterna verkligen skulle uppskatta (även om det inte är ett jättekrav hos mig). Jag trivs egentligen där jag bor nu men det är en studentlägenhet vilket innebär att jag måste läsa 30 hp på heltid varje termin för att bo kvar. Jag känner att jag kanske borde ta det lite lugnt med plugg fram över och därför vill jag gärna ha möjligheten att jobba mer och plugga mindre vissa terminer.

Jag funderar på en "årskrönika" men jag har så svårt för datum, så det blir nog rätt rörigt i värsta fall.

Gott nytt år! Hoppas 2016 blir rikitgt bra för er alla (själv hoppas jag mest att jag håller mig frisk).

När ens nära sviker

Publicerad 2015-11-27 20:58:28 i Allmänt, Life,

Det känns helt värdelöst när någon en står nära och som en litat på sviker en. Jag känner mig utnyttjad och förd bakom ljuset, som att allt vinklas emot mig och jag hånas i varje ord hen säger mig.

I mitt fall handlarn det tyvär om pengar och en familjemedlem som utnyttjat mig. Jag önskar att jag bara kunde låta det gå förbi men det handlar om summor som jag, om jag ska råka ut för att behöva betala detta ändå, inte egentligen har råd med. Att jag dessutom ska behöva betala för någon bara för att hen tydligen helt saknar respekt och förståelse för mig gör ont. Jag vet intr vad hen håller på med och när jag försöker göra en överenskommelse svarar hen som en jävla politiker. Inga klara svar. Inte ett enda ja eller nej på frågor om mina förslag är okej och om hen går med på det som föreslagits. Bara en massa oklara formuleringar som skulle kunna tolkas som ett ja men knappast går att räkna med. Sen har personen mage att säga att hen blir stött av att jag inte kan ta hens ord på det hela. Hur ska jag kunna göra det?

Jag har i alla fall lärt mig en och annan läxa gällande äffärsöverkommelser oavsett hur väl en (tror att en) känner personen i fråga. Det går inte att lite på människor. Jag har blivit bränd, förråd och spottad på. Jag känner mig så frustrerad och ledsen och rådvillig. Jag var tvungen att skriva av mig någonstans innan jag går och lägger mig nu snart.

Jag har nämligen lyckats skaffa ett sånt dära lönearbete tillslut. Jag ska jobba i morgon, på söndag och måndag. Sen får jag vara ledig en dag innan jag ska hoppa på nästa pass! Det blir hårt nu när jag inte är van vid denna typen av arbete eller att jobba alls just nu. Det var ett tag sen. Det som känns bäst med detta är att det känns som att jag börjar komma tillbaka efter sjukskrivningen nu äntligen. Jag blir vansinnig av att inte ha något för mig. Jag tillhör den skara idioter som faktiskt vill jobba. Tänka sig, jag? Så är det i alla fall. Matlådan i morgon kommer i alla fall värma gött mitt i arbersdagen. Marinerad och stekt Portabello-svamp, hemmagjord bea och potatisgratäng. Dagens middag och matlåda till både lördag och söndag! 

Men nu blir det sängen och lite youtube för snart måste jag sova. Tack för ikväll, förhoppningsvis löser allt det här sig. Det känns bara så värdelöst. Det är alltid något när allt äntligen börjar kännas bra i mitt liv för en gånga skull. Ny inneboende, nytt jobb, studier inplanerade för våren och friska katter.

Att inte kunna förlita sig på att någon hjälper en (när en är liten)

Publicerad 2015-09-20 15:49:00 i Life,

LadyDahmer skriver: 


"Barn är ju glömska och slarviga (de är ju barn liksom) och jag tror inte minnet och ansvarskänslan blir bättre för att de känner sig dumma och bortgjorda. (det var nämligen den känslan jag alltid hade när mamma glömt packa ner saker åt mig och jag sen stod där, som enda i klassen eftersom de andra mammorna fixade allt åt sina barn) Jag tror tamejfan jag har mentala men av detta fortfarande. (Jag får rå-ångest av att glömma saker till mina barn, direkt flashback till min egen barndom liksom. Jag vill inte vara den där mamman som aldrig har koll.)

Jag fick klara mig själv väldigt mycket på många sätt och uppfattades som väldigt självständig som barn. Men jag är otrygg idag, jag litar inte på någon, jag har svårt att öppna upp mig, jag känner mig ofta ensam (inombords)..." och jag kan inte känna igen mig mer. Läs inlägget här.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela