Semiförbannad

Det var utgång ikväll igen. Det är märkligt hur mycket tid jag spenderat på krogen sen jag blev nykter. Kanske beror en del på att jag har energi och pengar till att hänga med alla mina vänner som går ut titt som tätt? Har väldigt roligt och mår väldigt mycket bättre i alla fall så det är dumt att klaga. Men måste säga att jag blir lite rädd för hur fulla folk faktiskt blir (och antagligen jag själv blivit så många gånger). Inte så att jag är rädd FÖR dem, det är sällan något jag (få förunnat) behövt oroa mig för eller kännt större oro kring. Snarare orolig för hur redlös en människa kan tillåtas vara, för sin egen del liksom. Varför? Jag gillar också berusning, till en viss del. Jag dricker/drack också för mycket ibland men att det är något en skrattar åt? Egentligen. Hur logiskt är det? Jag vet inte. No shaming intended utan en fråga så här på natten när jag inte riktigt kan somna än (gud vet när det blir). Alkohol och vårt förhållande till den är märkligt. Väldigt märkligt! Det är väl allt jag har att säga om den saken för tillfället.

Just nu lyssnar jag på Glenn Miller och tänker på fina H som jag gick ut med idag. Vi gick till karaokebaren här i stan där en gammal, gammal god vän till mig var värd för kvällen. Jag hatar verkligen karaoke men det var en sjukt trevlig kväll. Nästa gång tar jag dock med mig öronpropparna för jag tänker inte få tinnitus av att jag råkar vara i en lokal där de spelar Drängarna på allt för hög volym... har jag klarat så här mycket skräniga källarspelningar och annat utan tinitus eller andra problem med hörseln så tänker jag inte låta något sånt sabba den heller.

Här har ni lite Glenn Miller!