Semiförbannad

Fokuserar mest på veganism, djurrätt och sökandet efter förändring.

När allt kaosar ur (öl, ångest och självskadetankar)

Publicerad 2015-12-19 19:15:00 i Allmänt, Personligt, Psykisk sjukdom / Bipolär sjukdom,

Jag har inte mått bra på senaste och det märktes väl igår och idag. I alla fall i går natt samt under morgonen i dag. Igår kväll hade jag jättetrevligt. Min vän H har fått sitt första förstahandskontrakt och ska snart flytta ihop med sin partner. Så det blev så att vi alla gick ut och drack lite öl. Jag och hens partner skulle dock båda jobba i dag så det var kanske inte den bästa idéen vi haft på så sätt. Vi har alla så himla bra impulskontroll, speciellt på fyllan (så att hålla sig till någon öl och komma hem i tid blir nästan aldrig av, lika så inte denna kväll). När vi kom hem vid ett-tiden mådde jag så himla dåligt. Jag hade sån ångest och kräktes. Gud vad jag hatade mig själv. Jag grät och grät i min säng och kände hur livet kaosade totalt. Jag tänkte på självskadande och att bara ge upp och bosätta mig under sängen tills de släpar mig där ifrån ("om någon ens skulle bry sig", som jag tänkte då). I morse hade jag sån ångest att jag på riktigt inte trodde jag skulle orka andas. Efter mycket om och men kom jag i alla fall iväg till jobbet jag med. Träffade T och bollade lite ångest, baksmällan gick över så småningom och jag har faktiskt haft en riktigt bra dag på jobbet ändå! J jobbade också vilket kändes roligt. Två kamrater som en känner väl även utanför arbetet gör dagen lättare. Att det inte var så många patienter på mottagningarna och dagen flöt på i lugn takt hjälpte också.

Jag skäms dock så mycket för att vara bakfull och utsätta mig själv för detta. Inte bakfyllan i sig men att må så dåligt som jag gör, göra det värre med alkohol och dessutom när jag ska jobba när jag vet att jag inte klarar av saker lika bra som annars just nu. Värdelöshetskänslorna ligger nära till hands hela tiden. Jag tror att det är lite för mycket på gång just nu. Nu ska H dessutom också flytta ut (om ett halvår ungefär, men likväl). Även om det går fram år och generellt går bra just nu händer det mycket på en och samma gång och jag tror inte mitt psyke riktigt hänger med. Det är svårt att förklara och jag har själv väldigt svårt att förhålla mig till det hela men jag misstänker att detta påverkas av eller påverkar min sjukdom. Men jag ska försöka tänka positivt! Jag har ett jobb jag generellt sett trivs med, bra kollegor, tak över huvudet, de finaste vännerna, två kärleksfluff och jag får så mycket hjälp av psykiatrin så det finns inte. Mycket mer än mycket sjukare människor i min närhet (tyvärr) fått.

Allt är egentligen bra, typ, men jag kan inte riktigt hantera så här mycket på en och samma gång. Det lämnar mig förvirrad och matt vilket resulterar i ångest och att jag tappar bort mig själv på vägen framåt. Men jag väljer att se det hela positivt. Mitt liv går framåt varje dag. Jag måste bara se till att ta hand om mig själv och tänka på min problematik. Och jag har H här hemma som stöttar mig hela tiden och E när jag behöver henom. <3 I'm blessed, egentligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela